...så är det stå upp eller sitta "riktigt" som gäller för fröken Ellen. Ligga ner och halvsitta i famnen duger mest när hon är trött och myssugen. Riktigt stark i nacken har lilltjejen blivit. Och plötsligt är vakenperioderna både fler och längre.
I övrigt kan jag säga att Ellens start i livet har gått som på räls. Det är hittills en väldigt lätt bebis vi har, som är nöjd för det mesta och som i stort sett bara skriker när hon är trött, hungrig eller bajsat. Eftersom vi hittat knepet på att få henne att somna på en minut (på sidan, med napp och snutten mellan händerna upp över ansiktet) så är alla tre sakerna lätt fixade och vi har snart en nöjd Ellen igen.
Och det bästa av allt...(förutom nattsömnen, som jag tackar högre makter för att den funkar); alla små leende som vårt charmtroll ger oss. Helt underbara!
Goe ungen!! Sån tur att det inte är ett kolikbarn och ett trotsbarn....dom e för söta!! O så stor Ellen har blivit, helt sjukt så fort det går...kram
SvaraRadera