Vad som just nu är viktigt för mig

Skriver just nu på mitt examensarbete, som har en genusinriktning och sitter därför med genuslitteratur upp över öronen. Det är då väldigt svårt att inte tänka på sitt eget föräldraskap och hur vi formar våra barn. Jag tänker inte ge mig in i något föreläsande här, då kommer det nämligen inte ta slut. Däremot har jag verkligen insett hur stort detta verkligen är, och att det går så långt förbi vilka färger barnen har på kläderna. Tror man att det enbart är det som genus handlar om är man ute och cyklar.
Däremot, för mig personligen, handlar det om att jag inte vill att mina barn ska känna några som helst begränsningar på grund av sitt kön. Nu kommer de att göra det ändå, för så är samhället uppbyggt. Oavsett om det är flickor eller pojkar kommer de att växa upp med förväntningar på sig enbart på grund av sitt kön. Våra flickor kommer förväntas tycka om vissa leksaker, vissa kläder, vara på ett visst sätt. När de sedan är det (och det kommer de förmodligen vara eftersom det är vad som förväntas av en flicka och vi som människor är flockjur som helst av allt vill passa in och göra det som förväntas av oss) så kommer folk runt dem vara ganska nöjda, för då faller de in i vad som förväntas av dem, och man kan lugnt luta sig tillbaka och säga: "Se, där ser ni, flickor tycker faktiskt bäst om Barbie/rosa/dockor/lugna lekar m.m. Det måste vara medfött."

Ja, Maja tycker om rosa. Maja tycker om dockor. Men Maja är en miljon andra saker också. Väljer vi att fokusera enbart på det vi förväntar oss av flickor, och enbart väljer att titta på det, så förminskar vi Maja till något väldigt litet och enkelt.

Jag vill, att våra barn, först och främst ska vara BARN och inte flickor. Och nej, det handlar inte om att förneka att de är flickor, eller att vi har en önskan att göra dem mer pojkiga (vad nu än pojkigt och flickigt är). Vi vill helt enkelt att de ska få växa upp och känna sig fria att göra de val de vill, och inte enbart för att det förväntas av dem på grund av sitt kön. För oss är det jätteviktigt att de ska våga välja de fritidsaktiviter de vill, leka med de kompisar de vill och vara precis som de är. Och inte "trots" att de är flickor eller "på grund av" att de är flickor, utan för att de är BARN.

Därför ber jag er, som på något sätt har med våra barn att göra, att aldrig säga till dem: "Sånt är för pojkar", "Så tuff du är för att vara en flicka", "detta passar för flickor" eller liknande. Snälla. Jag förstår att vi inte kan förändra allt, men någonstans måste man börja. Börja gräva där man står.

Nu blev det visst en föreläsning ändå. Hoppas ni orkade läsa, speciellt ni som själva har barn. Oavset om ni håller med mig eller inte är detta inte något vi bara kan ignorera, utan att ta någon form av ställning till.

Om ni känner att ni skulle vilja få en klarare bild över vad genus och genuspedagogik verkligen går ut på så rekommenderar jag er att läsa detta. Inget krångligt eller jättelångt, men väldigt vettiga tankar, som alla som har barn eller jobbar med barn bör läsa.

Helgens projekt?

Borde verkligen ta tag i det här med ny header och sidotexter/bilder till bloggen. Snart kommer väl Ellen flytta hemifrån i ren protest. Snacka om diskriminering, när en kanin får större plats än en själv!

Pressfotograf Andersson

Blev igår kontaktad av en reporter på tidningen City som gjorde en liten grej om felaktiga skyltar på tågstationerna. De behövde en bild och hade då hittat denna hos mig. Hon frågade om de kunde använda den och det var väl inga problem. Idag är den faktiskt med i tidningen, på sidan 2.
Så under dagen går jag under titeln: "Student/pressfotograf".

Värsta stora tjejen

Uppallad till öronen och så vadderad så hon inte kan ramla eller slå i nåt hårt. Men dock; debut i den vita Ikea-stolen (som för övrigt måste vara den mest köpta barnprylen alla kategorier). Och som hon gillar det! Nu kan hon sitta och ha full koll.

Och här är storasyster vid samma ålder, när hon gjorde "stol-debut". Med en gnutta mer hår...

Nappar, hörni

Så var det de där med nappar. Napparna som enligt mig är en småbarnsförälders bästa vän och som räddar en i många lägen. Men som också ska vänjas av med. Nu är vi där...tror vi. Sen ganska länge tillbaka får Maja bara ha napp när hon sover. Och sen hon slutade sova på dagen så är det ju bara på natten hon har den. Men trots det så känner jag att det nog borde vara dags att bryta kontakten helt mellan Maja och hennes älskade nappisar. Inte minst för att tandläkaren tyckte det För tändernas skull. Ett stort paket är redo som muta, nej förlåt; PRESENT, den dagen det blir allvar.
Men jag vill ha råd...är det nån av er som läser som har tips på hur man bäst gör det bäst? Hur gjorde ni/tänker göra?



Tänker inte lyssna på det där tramset om att jag är för stor för napp!

Shoppat

Ikväll var jag hos grannen mittemot på Me&I-visning. Var på en hos syrran för en månad sen och hittade flera plagg till mig själv. De har verkligen breddat sitt vuxensortiment och har massor av snyggt. Ikväll blev det en
tunika med ugglor till Maja, gillade färgen jättemycket. Och eftersom Maja älskar "kalasbyxor", så används hennes tunikor/klänningar mycket. Till mig blev det ett par mysbyxor i plysch och en mössa.
I övrigt var det en riktigt trevlig kväll med goda cupcakes. Louise som vi var hos är helgrym på att baka. Mums!

Det där med tvåan...

Det sägs ju att andra barnet ofta blir lättare för att tvåan alltid får hänga med och mest gilla läget. Och det verkar ju stämma, av denna bilden att döma. Jag skulle till bibblan för att låna lite böcker till uppsatsen. Daniel och tjejerna hängde med. När jag var färdig var det så här det såg ut. Daniel o Maja spelade på datorn och Ellen...ja Ellen satt som vanligt och gillade läget.

Finns det svenskt kaffe på hotellet?

Aldrig smakar väl en kopp kaffe så gott som efter en vecka utomlands med halvtaskigt automatkaffe. Är redan inne på femte koppen idag och lär väl få en massiv koffeinkick. Att sakna sitt kaffe på semestern; är inte det vuxenpoäng så vet jag inte vad som är det.

Hemma

19.35 igår lämnade vi hotellet i Incekum och styrde mot flygplatsen. 03.00 (04 turkisk tid) var vi till slut hemma. Både Maja och Skilla var vakna i stort sett hela flygresan, lite av en pärs att hålla två så aktiva tjejer som dessutom var övertrötta stilla på väldigt liten yta. Men hem kom vi, och oj va skönt det var att krypa ner i sin egen säng med egen kudde och bara sova!

Veckan har varit så härlig, skriver lite mer och lägger in bilder sen. För nu var det visst ett examensarbete som ska skrivas.

Semester

Är i Turkiet och har det riktigt skönt. Massor av bad, och Maja har blivit helgrym med sina puffar. Hoppar i och simmar tillbaka till kanten, det kan hon hålla på med hur länge som helst utan att tröttna. Ellen hanterar värmen genom att amma massor! Känner mig som en mjölk-ko!
Idag har det dock varit dåligt väder. Eller dåligt är en underdrift. Det har öst ner och varit helt galna åskväder. Vi har ändå haft det rätt mysigt, pysslat och slappat. Maja fick lite badabstinens och hittade ett ställe som läckte regnvatten och fixade det!

Mini-bebis

Lättmjölk i brösten eller inte så hungriga bebisar? I vilket fall som så verkar Ellen ta efter sin syster med att ta det lilla lugna i tillväxten. 5,5 kg ligger hon på nu, bara precis snäppet över Maja i den åldern. Men skillnaden är att jag varken nojar eller börjar oroa mig för att inte mjölken räcker till denna gången, som jag gjorde med Maja. Nu vågar jag lita mer på min instinkt. Och den säger att så länge Ellen trots allt växer, utvecklas som hon ska och är pigg, nöjd och glad så får hon i sig tillräckligt med mat.

Jadå

Vaknade upp och insåg tre bra saker: Maja hade sovit i sin säng hela natten för tredje natten i rad, Daniel är hemma och jag var ganska pigg. En bra start på dagen.
Nu har Daniel lämnat Maja på förskolan och åkt iväg till BVC med Ellen, så jag sitter med en kopp kaffe, total tystnad och läser. Tyvärr inte nån bra pocketbok, utan en bok om maskulinitet (till ex.jobbet). Men bra nock.

Gillar det här med att ha en hemmaman, tror ni det är lönt att hoppas på att förskollärarlönerna plötsligt sticker iväg, låt oss säga 100-200% så att jag alltid kan ha honom hemma?

Födelsedagen

Idag är ingen vanlig dag, idag är Majas fölsedag hurra hurra hurra! (även om det är igår när detta publiceras). Och vilken dag det blev! Det började ju lite sämre...vi skulle gå in till Maja och sjunga, när vi hörde att hon började vakna. Men hon var så trött och var på väg in till oss för att mysa så hon blev jätteledsen när vi började sjunga, så vi fick bryta. Men efter en stund tog nyfikenheten över och hon öppnade presenterna. Men då hände nästa dåliga grej, Maja råkade ramla ner baklänges från vår säng! Ajdå! Men sen blev det bara bättre. Vi åkte till Malmö och först åt vi lunch på McDonalds med kusin Molly och mormor, och Maja fick fler paket. Sen var vi med dem på Leos lekland och busade massor. Maja fick välja nåt gott och åt slush puppy för första gången och fick blå tunga på köpet. Efter en massa vild lek råkade Daniel fixa boxarnäsa på Molly på vägen ut...men det var inte meningen bör väl tilläggas.

En härlig dag som slutade med en mini-make over av Majas rum.

Imorgon...

...fyller världens finaste Maja 3 år. Vår stora, stora tjej. I tre år har hon förgyllt våra liv och ger oss dagligen så mycket glädje och kärlek. Vi älskar dig, finaste.

Bilder

Tar en hel del foto med iPhonen, och jag gick precis igenom de senaste, och tänkte dela med mig av några:


På höstmarknad i Kävlinge med grannen Wilmer









Syskonmys


Söt sötare sötast

Ellen-tid

Med en storasyster som tar upp mycket tid och uppmärksamhet från föräldrarna (med all rätta, hon var ju här först trots allt) blir det en hel del tid i sittern och i babygymmet för Ellen. Det är visserligen oftast inget större problem för henne, hon trivs för det mesta där och speciellt när Maja pratar med henne. Men när båda tjejerna är vakna blir det ändå som sagt mycket tid som går till Maja, och även en del övervakande så att Maja inte tar alldeles för hårt i lillasyster.
Därför är den där stunden efter att Maja somnar, men innan Ellen somnar väldigt mysig. Då kan vi en stund bara ägna oss åt vår lilla bebis och gosa massor. Man vet ju nu hur snabbt den här gosiga bebistiden är förbi så jag suger åt mig varje liten sekund av det.

Studier

Lite svårt att komma igång med examensarbetet denna veckan har det varit. Eftersom Daniel jobbar denna veckan och Maja bara har 15 timmar på förskolan är det inte så lätt att få tiden att räcka till. Och sen har jag som alltid ganska lång startsträcka.
Men igår fick jag mail av min handledare att arbetet ska vara relativt klart 14 oktober och sen in till examinatorn 24 oktober. Snabb koll i kalendern visade att 14 är om 4 veckor och då är vi i Turkiet en av veckorna. Smått stressande kändes detta, så idag åkte jag och Ellen till både skolbiblioteket och stadsbiblioteket i Malmö och fixade en massa böcker. Så nu är jag en liten bit på väg i alla fall.

Och Ellen hängde mest med som vanligt. Låg och jollrade i vagnen och blev överlycklig så fort jag pratade med henne.

Väderflicka

Prognosen för dagen är moln och regn. Väderflickan lovar dock att personligen ge oss lite solsken också.

Precis som sin storasyster...

...så är det stå upp eller sitta "riktigt" som gäller för fröken Ellen. Ligga ner och halvsitta i famnen duger mest när hon är trött och myssugen. Riktigt stark i nacken har lilltjejen blivit. Och plötsligt är vakenperioderna både fler och längre.
I övrigt kan jag säga att Ellens start i livet har gått som på räls. Det är hittills en väldigt lätt bebis vi har, som är nöjd för det mesta och som i stort sett bara skriker när hon är trött, hungrig eller bajsat. Eftersom vi hittat knepet på att få henne att somna på en minut (på sidan, med napp och snutten mellan händerna upp över ansiktet) så är alla tre sakerna lätt fixade och vi har snart en nöjd Ellen igen.
Och det bästa av allt...(förutom nattsömnen, som jag tackar högre makter för att den funkar); alla små leende som vårt charmtroll ger oss. Helt underbara!

Berg- och dalbana

Mycket av ett barns uppväxt handlar om faser. Det är perioder som är lätta, perioder som är svårare, bra sömn, orolig sömn, barn som äter som en häst för att plötsligt lägga ner det där med mat. Kort sagt; det går väldigt mycket upp och ner. Men herregud; 3-åringar! Hittills har vi inte varit med om nåt liknande i Majas liv. Det är en berg-och dalbana dagligen, med ordentliga toppar, men minst lika stora fall. Under en och samma dag har vi såna fina stunder tillsammans som riktigt känns i hjärtat, och samtidigt fighter, trots, tårar och skrik. Det är liksom helt omöjligt att förstå hur snabbt det kan vända om man inte är där.
Jag undrar lite hur det känns för 3-åringarna som upplever detta. Jag är själv en person med humörsvängningar. Det är jag den första att erkänna och daniel förmodligen den första att intyga. Jag vet hur det känns när man bara vill skrika och gråta och bråka utan att veta varför, för att plötsligt må bra igen. Men tänk att uppleva detta 10-15 gånger om dagen!? Inte konstigt att vår tjej är väldigt trött av sig just nu.

Men oavsett vad, så står man ju ut med det. För det är vår fina, fina tjej och de där underbara stunderna vi har väger utan minsta tvekan upp de jobbiga. Och när hon kryper upp i knäet och myser så går hjärtat sönder lite och jag vill bara pausa tiden och sitta där för alltid.

Student

Första måndagen sen Ellen föddes som jag inte är mammaledig. Nej, sen i fredags är jag återigen studerande. Så nu är det 10 veckors examnesarbete, sen är det ännu en 10 veckors-kurs, och sen i januari är jag faktiskt färdig förskollärare. Äntligen!
Många har frågat sig hur detta ska till, med en liten bebis och allt. Jo, vi ska lösa det som så att Daniel börjar pappaledighet om en vecka. Och eftersom jag mest komer vara hemma och skriva så kommer nog hela amningsbiten lösa sig. Förhoppningsvis funkar det med flaska till Ellen men annars får vi ta det som det kommer. Är helt övertygad om att det kommer lösa sig. Tror det blir jättebra för Daniel att få vara mer delaktig redan i bebistiden. Är man på jobbet varje dag måndag-fredag och dessutom har en (snart) 3-åring som kräver sitt så blir det inte så mycket tid kvar för Ellen.

Så nu ser jag fram emot att få vakna på morgnarna och ha hela familjen hemma, och få mer tid tillsammans. Och faktiskt, även om det känns lite segt med skolan, så ska det bli rätt ok att blanda mammaledigheten med något annat.

Plötsligt händer det

Ca: 23.00 igårkväll: Ammar Ellen sista gången och lägger mig runt 23.30.

7.00 imorse: Vaknar av Ellen som knorrar. Tittar mig omkring...ingen Maja som kommit in under natten. Inser dessutom att jag varken ammat eller varit vaken av någon annan anledning. Jag hade alltså sovit, håll i er nu, 7,5 timmar utan att vakna en gång. Lyx för en småbarnsmamma!