15 juni

15 juni. Dagen vi väntat på ett rätt bra tag nu. Bebisen är fortfarande i magen och verkar ha det bra där, för än så länge inga tecken på att hon vill komma ut. Men jag försöker njuta av dagarna som ledig, och det är ju faktiskt så, att inom nån ynka vecka har vi vår lilla bebis här.

Det är lite blandade känslor så här på sluttampen av graviditeten. För samtidigt som allt man vill är att få ut bebisen, så känns det lite vemodigt att inom väldigt kort kommer jag inte längre vara gravid. För det är väldigt mysigt också. Och vem vet, detta kanske är sista gången jag är gravid. Så det är väl bäst att suga på karamellen och ta tillvara på de sista dagarna med de där buffarna och bökandet i magen.

Och det är ju faktiskt även sista dagarna med Maja som ensambarn. Tänk att vår fina lilla tjej ska bli storasyster. Världens bästa storasyster. Det kommer bli annorlunda, men jag är ändå väldigt säker på att där ska finnas tillräckligt med kärlek här hemma för att räcka till båda våra tjejer.

Inte längre så liten och snart inte ens minst

Till bebisen

Ok bebis, dags att börja inse att du INTE har en herrgård att rumstera runt i, utan en ganska trång etta. Det innebär att du INTE kan sträcka dig åt alla håll samtidigt, och om du redan ligger tryckt mot en vägg är det INTE en bra idé att försöka få ett knä eller fot mellan dig och väggen. Ok? Kör vi på detta så kan nog de sista veckorna bli riktigt bahagliga.

Med detta sagt så längtar vi massor tills vi har dig utanför magen istället. Speciellt storasyster, som börjar varje morgon just nu med att dra av mig täcket och ge dig en stor puss och killa lite på dig.

Vem är du där inne?

Det rör sig mycket där inne i magen, och nu är det verkligen små händer, armbågar och fötter jag känner, och nästan kan fånga. Och det är stort där inne. Stundtals känns det som att det är bebis precis överallt. Uppe i revbenen, långt ner i magen och på sidorna samtidigt.

Börjat fundera mycket över vem det är som är där inne. Hur ser hon ut? Är det ens en hon? Kanske ultraljudet lurade oss. Är det en Maja-kopia? Mycket hår? Och hur är hennes personlighet? Lite sådär Maja-busig och framåt, eller mer lugn av sig? Det ska bli så häftigt att få träffa vår lilla bebis i alla fall.
Och om Maja kommer visa samma intresse och glädje över bebisen utanför magen som nu i magen, så blir hon en underbar storasyster. Just nu så pratar hon med bebisen, pussar magen, killar bebisen och pratar en hel del om vad som ska hända när hon kommer ut. Och Maja har faktiskt hjälpt oss bestämma namn, så det är väl ganska klart nu. Kommer inte skriva det här förrän bebisen är ute, men det är ett namn som känns väldigt bra för oss alla.

Vi börjar förbereda oss

Med 25 dagar kvar börjar det väl bli dags att börja förbereda oss så smått. Lite sånt som att bygga om vagnen till liggvagn, ställa iordning spjälsängen, fixa ett skötbord. Nu precis tog vi fram babyskyddet och kollade att alla delar var där och så. Och då fick Heffa vara försökselefant. Med tanke på hur värdefull han är för Maja så borde han väl nästan ha ett eget...

Vecka 37

Inte långt kvar

Vecka 35.
41 dagar kvar nu.
Ja, nu är det faktiskt nära.

V. 34

Under 50 kvar nu...

Bilder inifrån

Det är nåt lite småkusligt med ultraljudsbilder på ansiktet. Samtidigt ganska häftigt. Här är iaf ansiktet framifrån på översta bilden. Bebisen ligger och blundar. Det lite vita uppe på huvudet är hår. Bilden nere är i profil, och bebisen ligger med handen vid munnen. När jag visade Maja bilderna och förklarade att det var bebisen i magen sa hon: "Kom ut nu!"

Ultraljud

Prick 7 veckor kvar idag och då var det dags för det andra ultraljudet. Lika spännande, men inte så nervöst som inför förra. Sista dagarna har bebisen rört sig galet mycket så jag var ganska lugn med att hon mådde bra. Jag var ganska säker på att hon låg kvar som innan, dvs huvudet ner, ryggen åt vänster och fötterna åt höger. Och mycket riktigt, så låg hon exakt. Precis som Maja gjorde sista 10 veckorna. Allt såg jättebra ut där inne! Vi fick se ansiktet tydligt, hon låg och blundade. Och hår var där. Kanske blir en lika stor kalufs som Maja hade?! Just nu väger hon ungefär 2,2-2,3 kg, inte konstigt att det börjar bli trångt. Hon beräknas väga mellan 3,5-4 kg; 7% över normalvikten (återigen, precis som Maja vid det ultraljudet).

Förutom lite trötthet och lite ont i fogarna bak så mår jag toppen just nu. Halsbränna visst, men det finns ju tabletter. Så överlag r det toppen. Den där riktigt tunga perioden har inte börjat heller, och jag kan njuta av värmen trots kulan. Igår började 4 veckors praktik så det hade ju varit bra om jag får fortsätta må så här den tiden i alla fall.

Åsså en bild kanske?!

Ja, det putar och växer...magen i v. 28 (snart 29)

Det börjar bli trångt

Undrar om bebis vuxit över natten, för fasen så mycket plats hon plötsligt tar upp! Sitter och skriver och får justera mig hela tiden, för där är konstant något som tar emot nånstans. Det trycker på revbenen, mot urinblåsan, ut på sidorna. Stundtals är jag säker på att hon försöker krafsa sig ut, neråt så att säga...om ni nu kan föreställa er hur det känns.

Over and out, tillbaka till IUP:er, läroplaner och annat smått o gott i en lärarstuderandes vardag.

Då och nu

Tyckte jag alldeles nyss skrev ett inlägg om att det nu var mindre än 100 dagar till Dagen B (som i bebis). Kollade precis in på min app, och nu är vi nere på 85 dagar kvar! Ok, 85 dagar är ju inte precis som nästa vecka, men ändå... det är verkligen inom en snar framtid. Både jag och Daniel har dock inte riktigt greppat att det faktiskt är en bebis där inne. Med Maja i magen så gick man ju och tänkte på den där lilla saken där inne konstant, och längtade ihjäl sig. Det var miljoner frågor, det var förberedelser, det var undran/ängslan över både förlossning och hur det egentligen skulle vara med en bebis.
Denna gången är det mer...lugnt, skulle man väl kunna säga. Det känns verkligen att man gjort detta förr, och även om jag inte tvivlar alls på att det kommer vara helt otroligt även denna gången när väl bebisen kommer ut så är liksom inte graviditeten lika mycket "WOW" som sist. Det är helt ärligt ganska skönt ändå att det är så. Jag var så inne i det med Maja så det var svårt att överhuvudtaget tänka på nåt annat, så jag gillar ändå denna "jag bara flyter med"-känslan som finns nu. Och även om det är roligt att köpa bebisgrejer så tycker jag det är rätt skönt att redan ha allt. Inte ut och prova 25 olika vagnar, och fundera på vilken bilstol som är bäst, om man ska ha skötbord/badbalja/bärsele/sitter osv och vad för kläder bebisen behöver. Denna gången är det mer som att luta sig tillbaka och ta det som det kommer. Nu kanske där är är många av er som var så även med första barnet. Bara slappnade av och gillade läget. Sån var som ni förstår inte jag.

Sen kan jag återkomma om ca 50 dagar när jag är så trött på att vara gravid så jag vill spy, och då tror jag inte riktigt att jag anser att jag "bara flyter med och gillar läget". Men det tar vi då!

Ultraljud

Så var det dags att få vara med om en av mina häftigaste upplevelser än en gång. Ja, jag pratar om ultraljudet. Det är en helt otrolig känsla att få titta in i den här lilla bebisens värld och se att allt ser bra ut. Pirr och gåshud på hög nivå. En fin, liten och till synes frisk plutt på 190 gram är det som bor i min mage. Och med största säkerhet så är det en lillasyster där inne.
Just nu får bebisen nog gå under arbetsnamnet Ankan, eftersom Maja tyckte att bilden på bebin såg ut som en anka!

Fokus!

Försöker verkligen koncentrera mig på det jag sitter här för att göra. Läsa en text för opponering imorgon och skriva ytterligare två småtexter. En är klar, men nu har jag kört fast. Av någon anledning går liksom tankarna bara till det vi ska få uppleva senare idag...bilder inifrån lilla Kalles värld. Jag känner mig riktigt nervös, mycket mer nervös än med Maja på nåt sätt, och hoppas verkligen allt ser bra ut där inne. Lite småskumt, för hela tiden under denna graviditeten har jag varit lugnet själv och inte nojat nåt. Men det har smugit sig på sista dagarna. Men jag har i alla fall börjat känna plutten en del där inne, så nåt ska där väl finnas!

Måste ju bara tillägga att jag sitter och skriver vid datorn på vårt nya skrivbord, i min lilla "arbetsrumshörna". Det händer lite grejer här i huset, och nu har vi även fått upp lite fina hyllor här i vårt sovrum. Har tänkt lägga ut bilder, men det ser mest bara tråkigt ut när man inte fått upp saker på väggar och sånt. Ni som är nyfikna får komma hit och titta istället!

Nu...uppsatsläsning! Snart...lunch (hungrig konstant)!

Nya kläder

Mina nya mammatights och tunika. Grymt sköna kläder, känns som att gå i pyjamas! Och så magen vecka 18. På måndag är det ultraljud. Längtar, men är samtidigt nervös. Hoppas verkligen allt är bra med lille Kalle (Daniels arbetsnamn på lillen)