Och jag då...ja, jag sitter just nu i en av datasalarna på skolan och känner mig något förvirrad. Det är ju trots allt 15 månader sen som jag var här sist. Trodde det skulle kännas ungefär som då, men oj va jag känner mig tappad här! Kom lite tidigare för att jag skulle fixa lite grejer, men hittar inte de människorna jag skulle hitta, och nu vill inte skrivaren skriva ut det jag tänkte skriva ut. Dessutom är här massor av människor precis överallt, som konstigt nog, inte går runt med små barn. Hade nästan glömt att folk faktiskt inte har ett litet barn i släptåg hela tiden. Hur gör man då liksom? Vad ska man prata om nu? När barnbajs, vaknätter, bebisframsteg och dylikt inte passar sig?
Men visst, ge mig en dag eller två så ska jag nog känna mig hemma här igen. Om jag bara hade haft mina Alex, Malin och Mimman här...
...............
Och jag som kände precis tvärtom! Kändes som om jag aldrig varit ifrån jobbet. Konstigt nog...
SvaraRaderaHoppas det känns bättre om några dagar!
Lilla gumman...du hittar snart nya vänner...(som kanske också har en ett-åring hemma)..skämt åsido...innan man hinner blinka så är man inne i den verkligheten också...din "tröst" är att Maja har det så himla mysigt med sin pappa....ha det bra ni alla tre...kram från mormor, som snart ska vara "mamma" på heltid i en vecka...hur ska jag klara det, Jenny? Det är nitton är sen jag hade en treåring dygnet om...
SvaraRaderaO det kommer du på nu Helen :-)
SvaraRaderaTur vi tar Mollsan en natt då!
SvaraRaderaSå är det inte så mycket tid kvar eller hur tänkte du nu Jenny??
SvaraRaderaOch om jag hade haft dig nu... Saknar att inte ha dig i skolan.
SvaraRaderaKram Malin