Inte min tågdag

Imorse på väg till Malmö: tåget inställt

Nu, på väg hem: tåget inställt

Jaja, jag är i alla fall nyklippt och slingad, jobbat på mitt sista grupparbete och har handlat lite julklappar, så dagen har inte varit helt värdelös.

Spikrakt upp

Nämnde jag att Ellen blivit aningens....rund, minst sagt!? Idag var Daniel på BVC med henne, och jodå, hon hade gjort ett rejält skutt på vikten. 7950 g. Maja i samma ålder vägde 6500 och var lika lång. Jodåsåatt...

Lucia

Det började dra ihop sig mot Lucia. Vad ville Maja vara? Tärna. Ok, då skulle vi fixa lucialinne, ljus och glitter. Ljus - check. Glitter - check. Linnet skulle vi köpa i helgen. 49 kr på Rusta, som hittat. Och slut. Hittade på Lindex istället. Lite för långt. Så igårkväll satt jag och sydde upp det. Och Daniel strök det. Vi fixade glitter i rätt längder, pimpade ljuset med lite extra glitter.
Gick upp extra tidigt idag. (De skulle samlas 7.15, Maja lämnas normalt 9).
.............
6.45 väckte vi Maja. En arg Maja. Som absolut INTE skulle gå Lucia. Jaja, väl på förskolan skulle det väl gå bättre. Och ja...det gjorde det väl på sätt och vis. Hon var med framme med kompisarna. Men lucialinnet (som vi köpt nytt i helgen, sytt upp och strykt) skulle såklart inte på. Och ljuset skulle hon absolut inte hålla. Så hur blev det?
...............
Så här: Men hon var ändå den finaste i hela Luciatåget och under hela tiden när hon stod där framme och såg sur ut och nog egentligen inte alls ville vara där ville jag bara springa fram och krama henne och säga till henne att hon är den bästa Maja som finns och att vi älskar henne mest av allt oavsett om hon sitt jäkla linne på sig eller inte, för det kvittar ju. Det kvittar ju. Maja älskade, du är som allra bäst när du är du. Och sen på kvällen, när vi var hos farmor Ella och lussade, så var hon en fullfjädrad tärna. Så jag la inte upp linnet i onödan. Ändå ganska skönt.

Comeback

Jag är tillbaka. En bloggpaus blev det visst. Vet inte om ni andra visste detta, men att jobba heltid tar tid. Ganska mycket tid. Och det är vad jag gjort senaste 3,5 veckorna. Är inne på den sista veckan på den allra sista praktiken. 20 januari är jag färdig förskollärare. Det är på tiden. Känns som att jag har pluggat en hel evighet. Vilket inte är så konstigt, eftersom jag under studietiden hunnit sälja en lägenhet, köpa en, sälja den, köpa hus och så föda två barn.
...............
Men nu ska jag försöka ta tag i den här bloggen igen. Började fundera på att lägga ner. Men tror jag skulle sakna det. Har hållt på så länge, och det är ett bra ställe att skriva av sig lite på.
...............
Några ord om praktiken kanske...har haft en riktigt bra och lärorik period. Känner nu på allvar det jag lärt mig under åren, och hur jag ska använda det. Och framförallt så känner jag att jag valt rätt yrke. Det är så himla roligt! Trivs jättebra med det, och ser fram emot att börja jobba. Fast först några månaders mammaledigt. Behöver lite mer Ellen-tid (och Maja-tid såklart) innan jag är redo att börja jobba.
..............
Ellen förresten. Stora tjejen. Snart ett halvår gammal. Nu sitter hon i stort sett helt utan stöd. Ramlar lite, men sitter ganska länge. Hon äter riktig mat som en hel karl. Snacka om motsats till storasyster som var en riktig sjatte med maten. Ellen äter det vi ger henne. Och det syns på henne! Runda kinder och gosiga lår har det blivit.

Just nu på mitt bröst

Ellen 5 månader

Fredagkväll

Fredagen gick verkligen i grannarnas tecken... Först blev det en skogstur med Louise, Olivia och Noel. Vi åkte till naurlekplatsen i Furulund, en lekplats som är uppbyggd inne i skogen. Ganska roliga grejer och så gillar jag närheten till naturen. Vi gick på kott-jakt och så blev det såklart den obligatoriska kaffepausen för oss vuxna.

Kvällen tillbringades inne hos Tobbe, Cattis och Wilmer. Vi köpte hem thaimat, riktigt god faktiskt, och sen blev det mest fredagsslappande i soffan. Vissa kvällar är det just att göra ingenting, men tillsammans med vänner, som är det som är bäst.
Resten av helgen bjuder på 3-årskalas, dop och så lite träning på det.

Äntligen!

25 november. Skriv upp dagen. Det är då På spåret börjar igen. Och det är då tävlingesnördarna i oss kommer fram och vi komemr sitta varje fredagkväll och försöka klara en tia. Tv när det är som bäst.

Grannar

I måndags var jag och tränade med en av grannarna, som efteråt kom över på en fika.
I tisdags hade vi två grannpar här och kollade fotboll.
Igår var vi på fika hos en annan föräldraledig mamma här på gatan, tre mammor, två pappor och fyra bebisar/småbarn. Sen var Maja inne hos grannkillen och lekte hela kvällen.
Och idag blir det förmodligen lek med granntjejen för Maja.

Behöver jag säga att vi trivs i vårt område och är riktigt glada för våra grannar? Det är så här både jag och Daniel är uppväxta, med massor av kompisar och grannar runt oss. Där det alltid var andra barn ute, och där föräldrarna umgicks. Jag minns allt detta som en väldigt lycklig och varm tid, och hoppas att våra barn får samma upplevelse av sin barndom.

Facebook i ett nötskal

Det löser sig, gott folk

Jag tröttnade på att känna mig sådär trött idag och allmänt omotiverad, så jag gick och tränade. Körde ett stenhårt kettelbell-pass och fick svettas ordentligt. Tog ut mig fullständigt och det är den bästa urladdningen. Har tränat minst 3 pass i veckan den sista månaden och blivit fast. Jag inser, varje gång jag verkligen sätter igång och tränar ordentligt, att det är så bra för mig. Inte bara viktmässigt, utan framförallt för att jag mår så mycket bättre. Och det är kul!

Kvällen avslutades med senaste avsnittet av Så mycket bättre, och jag måste säga att de verkligen lyckats med det programmet. Trodde aldrig att det kunde bli nåt bra av det, men det har det verkligen. Väldigt bra tv helt enkelt. Ikväll såg vi Timbuktus program, och han är ju en av mina absoluta favoriter. Laleh gjorde återigen en riktigt bra version, tror hon blir årets September.

Ja, det blir lite så här blanda-och-ge-bloggande när man sätter igång 23.30 och egentligen borde sova. Så jag tackar för mig, gott folk. Och det där med skola och diverse....det löser sig!

Måndagsångest

Jag har en ihållande måndagsångest som kom nånstans i söndags och som fortfarande är kvar till viss del. Varför? I fredags startade en ny kurs. DEN SISTA KURSEN. De sista 10 veckorna innan jag är färdig. I alla fall. I fredags så var det kursintro. Och det var...kaos. Så. himla. rörigt. Och omotiverande. Nu har de slängt ihop alla olika huvudämnen och alla vi som ska bli förskollärare/fritidspedagoger/grundskollärare och så ska vi bilda nya grupper och nya arbetslag och göra arbetsuppgifter som mest känns som något som de slängt ihop för att fylla ut tiden och som de nog knappt ens själva vet vad poängen är med. Och jag känner mig mest trött. Orkar inte lära känna ett nytt arbetslag en gång till. Orkar inte sätta mig in i hur andra jobbar en gång till. Nu vill jag bara vara färdig med detta. Så måndagsångesten kom krypande i söndags och jag bara kände starkt hur mycket jag inte vill. Men. Det är bara att bita ihop, få sakerna gjorda och så är det praktik på måndag och då glömmer vi skolan ett tag.

Jag är ganska säker på var detta kommer ifrån. Examensarbetet. Det sög verkligen musten ur mig, och efter det fanns inte energin för ännu en kurs.
Och på tal om examensarbetet...jag har glömt skriva hur det gick.Det gick bra. Väldigt bra. Jag fick i princip ett val om mitt betyg. Jag kunde välja att inte göra en enda komplettering och få ett klart G. Eller så gör jag lite ändringar och får VG. VG, tack! Så idag sitter jag med de sista ändringarna och sen är det förhoppningsvis klart.

Opponering

Dags för opponering idag, och för att få omdöme av examinatorn. Riktigt nervöst, för när man har lagt ner så mycket jobb på något vill man inte bli alltför kritiserad. Men jag känner mig nöjd med mitt arbete och stolt över att jag gjort det och där är faktiskt inget jag direkt vill ändra på. Då är där ju inte så mycket mer att göra än att hoppas att andra också tycker det är bra.

När Maja lånar min telefon i bilen...

...har jag plötsligt många foto på en strumpa.

Hemåt igen

Härlig familjedag! Djurparken var riktigt fin idag med alla höstfärger. Och djuren var riktigt aktiva, vi såg tom järven. Korvgrillning på det så är vi nöjda med dagen. Maja gillade visserligen inte halloween-temat och blev lite rädd för de läskiga figurerna som gick runt där. Men i övrigt var det bra. Nu sitter jag intryckt i baksätet mellan en liten som har bajsat och en stor som bygger pussel på Daniels ajfån för att inte somna.

Bifoga - skicka

Så var det gjort. Examensarbetet är inlämnat. Till handledaren åtminstone, blir väl lite småfix till innan slutinlämning på torsdag. Men i princip färdigt i alla fall. Efter ett skrivpass till 3 inatt (så som det brukar vara med mig och arbeten) så känner jag mig faktiskt nöjd. Har fått ganska bra feedback av min handledare under arbetets gång, så det känns ju betryggande.

Så idag är det jag som håller höstlov med familjen med besök på Skånes djurpark.

Ellens stora dag

Dags för Ellens dop idag. Och vilken bebis vi har! I kyrkan gillade hon läget som vanligt och var nöjd och glad. Kan ju bero på att hennes syster och kusiner hade full action så hon blev ju inte uttråkad. För fullt ös var det...ingen kan beskylla dopceremonin för att vara tråkig i alla fall! Nora höll på att välta en ställning med ett ljus på, Molly låg på golvet och kikade upp under Ellens dopklänning, Maja och Justus sprang mellan bänkraderna och Skilla pruttade (och påpekade det högt). Ett riktigt BARN-dop.
Efteråt åt vi smörgåstårta i församlingshemmet, och tårtor som jag gjort som faktiskt blev riktigt goda. Får tacka grannen för recept och coachning!
Vilka presenter hon fick, Ellen! Så mycket fint.
Tack alla som var med och gjorde Ellens dag så bra!

Nya tider

Där finns en viss tillfredsställelse att medan jag sitter här hemma och plöjer genusböcker och skriver examensarbete om manlighet, så är min man på babycafé med vår 4-månaders bebis och fikar och pysslar. Det känns väldigt passande på nåt vis.

Och så får jag tillägga att det finns en viss tillfredsställelse när min man är uppe på nätterna och matar och stoppar in nappen på nämnda bebis medan jag...sover. Jodåsåatt...

Idag säger vi GRATTIS...

...till kusin Nora som fyller hela 2 år!

Lika eller inte?

Eftersom våra tjejer har haft helt olika frisyrer, så olika de kan vara på 4-månadersbebisar så tycker iaf jag att det är svårt att se om de är lika. Men jag hittade dessa två där de har samma mössa. Så, vad sägs?