Det började dra ihop sig mot Lucia. Vad ville Maja vara? Tärna. Ok, då skulle vi fixa lucialinne, ljus och glitter. Ljus - check. Glitter - check. Linnet skulle vi köpa i helgen. 49 kr på Rusta, som hittat. Och slut. Hittade på Lindex istället. Lite för långt. Så igårkväll satt jag och sydde upp det. Och Daniel strök det. Vi fixade glitter i rätt längder, pimpade ljuset med lite extra glitter.
Gick upp extra tidigt idag. (De skulle samlas 7.15, Maja lämnas normalt 9).
.............
6.45 väckte vi Maja. En arg Maja. Som absolut INTE skulle gå Lucia. Jaja, väl på förskolan skulle det väl gå bättre. Och ja...det gjorde det väl på sätt och vis. Hon var med framme med kompisarna. Men lucialinnet (som vi köpt nytt i helgen, sytt upp och strykt) skulle såklart inte på. Och ljuset skulle hon absolut inte hålla. Så hur blev det?
...............
Så här:

Men hon var ändå den finaste i hela Luciatåget och under hela tiden när hon stod där framme och såg sur ut och nog egentligen inte alls ville vara där ville jag bara springa fram och krama henne och säga till henne att hon är den bästa Maja som finns och att vi älskar henne mest av allt oavsett om hon sitt jäkla linne på sig eller inte, för det kvittar ju. Det kvittar ju. Maja älskade, du är som allra bäst när du är du.
Och sen på kvällen, när vi var hos farmor Ella och lussade, så var hon en fullfjädrad tärna. Så jag la inte upp linnet i onödan. Ändå ganska skönt.
Mormors lilla Maja!! Du e lika söt på båda bilderna! Men jag är nog mer van att se dej som på den nedersta bilden! Och när jag läser din mammas berättelse så tas jag tillbaka ca 25 år i tiden och kan komma ihåg en viss mamma Jenny som ibland kunde "råka ut" för liknande händelser...äpplet faller inte långt...eller vad man säger...kramiz mormor
SvaraRaderaOj vaknade man på fel sida:) söt var hon iallfall !
SvaraRadera