Älskade, livliga, trotsiga, underbara Maja

För ganska länge sen, kommer inte ihåg när, vet jag att jag skrev att livet med Maja just då var en riktig berg- och dalbana. OK, om jag tyckte det då är det nog inget mot vad det är nu. Treårstrots. Oh my god. Vi som har begåvats med en dotter med mycket vilja, mycket energi och mycket av det mesta får ju då också mycket trots. Men samtidigt som det fightas om det mesta så är Maja inne i en period med så mycket kärlek, kramar och pussar.
Idag hade vi en morgon med massor av bråk, som vanligt gällande kläder. Det börjar med att hon skulle ta på sig byxor. Maja vill leva i strumpbyxor, men jag går inte med på det. Hon får ha det vissa dagar, men måste kunna ha byxor med. Sen var det de vanliga "skrik inte i Ellens öron, flytta inte Ellens stol den kan välta, putta inte Ellen, låt Ellen va!!"-fighterna. Fatta mig rätt, Maja ÄLSKAR sin lillasyster, hon gör det bara stundtals väldigt intensivt och det kan bli lite mycket för en 7 månadersbebis. Sen skulle vi gå ut och Maja vägrade overall för tydligen har vi köpt en för stor overall (som hon använt sen oktober utan tidigare gnäll), den har svarta knälappar som tydligen är "bajs" och hon får ont i benen av den. Fine, vi skulle köra bilen så overallen kunde hon slippa. Men det var trots allt 11 minus, vi skulle ändå vara lite ute, så en fleece och skaljacka fick det bli. Nej. De var för små, gjorde ont, bla bla bla. Slutade med att jag kastade iväg två skor, Maja skrek och ville ringa pappa och få en kram och hon åkte till Ica i en stickad tröja. Suck. Världens sämsta mamma, japp, det är jag, eller det kändes så i den stunden iaf.

Men sen. När Maja sa att hon saknade Ellen när hon var på nallekonsert i lördags. När hon rusade in i Daniels famn efter jobb och kramade länge, länge. När hon sa att hon tycker bäst om när vi är hemma alla fyra. När hon stolt berättade att hon ätit upp all mat och tvättat händerna "utan att mamma behövde säga till". När hon hoppade av glädje över att Ellen fortfarande var vaken när vi kom hem från träningen. Och när hon säger "mamma, jag älskar sig."

Då är det väldigt lätt att vara mamma. Och då är den där trotsstunden imorse en liten, liten bagatell.

Värt allt. Lätt.