Underbart

Att vara mamma (eller förälder överhuvudtaget) till en 1,5-åring är en helt otrolig upplevelse. Tycker jag i alla fall. Det är riktigt roligt på allvar nu, och jag kan ärligt säga att detta är den absolut roligaste tiden hittills. Det är samtidigt en riktig berg-och-dalbana. Ena sekunden har vi en dotter som är arg som ett bi och som inte drar sig för att visa det. Nästa sekund är det däremot en liten tjej som vill pussa alla i sin närhet och som kramas och klappar fint.

Jag är lite kär på nytt i vår Maja. Inte för att kärleken nånsin försvunnit, eller ens förminskats, men plötsligt är det som att det slår en varje dag, varje stund. Vilken underbar dotter vi har och vilken fin liten person hon håller på att bli. Vi kan numera prata med henne, på vårt sätt, och få svar. Hon förstår oss och vi förstår henne. Det är så häftigt!

Hennes starka vilja växer fram för varje dag. Hon har tydliga åsikter om mycket. Vilka skor hon ska ha på sig, om vi ska cykla eller åka vagn, om vad hon ska äta. Ibland vinner vi. Oftast hon. Jag försöker se det härliga i att Maja redan i denna åldern vet vad hon vill, istället för att sucka och bråka med henne.

Det måste vara något magiskt just nu, Daniel är precis likadan just nu. Precis föreslog han att vi ska gå in och titta på vår sovande tjej. Så nu avslutar jag här för att gå in och tjuvkika på vår Maja. Finaste Maja.