Det här med nattmålet...

Vi var ju så duktiga så vi fick bort nattmålet för ett tag sen. Eller vi är väl att ta i. MAJA bestämde sig plötsligt en natt att nu räckte det. Att soova utan mat var plötsligt inga problem som helst. Föräldrarna tackade ju för detta och kände plötsligt hur skönt det är att sova en hel natt utan avbrott. (Har ett svagt minne att vi brukade göra det innan, men det kanske bara är en dröm??)

Dessa underbara nätter fortsatte utan problem. Så kom semestern. Och plötsligt ville unga fröken Andersson äta på nätterna igen. Och när man delar stuga eller hus med andra vill man gärna inte ta den fighten mitt i natten så vi gav med oss. Välling blev det och Maja somnade om så fint så.

Nu kan man ju då tycka att tillbaka i vardagen borde det vara slut med nattmål. men icke sa Nicke. Varför skulle det vara så lätt?
Igårkväll bestämde jag mig i alla fall. NU skulle det vara slut med att gå upp och ge välling. jag sa klart och tydligt till Daniel att vaknar hon inatt så får vi helt enkelt härda ut tills hon somnar. Utan välling.

1.05: Maja skriker. Jag går dit, stoppar in nappen och hon somnar om. Allt frid och fröjd.

1.10: Nähä, det var visst inte frid och fröjd. Maja skriker igen, denna gången aningens argare. Jag tar upp henne och försöker vagga till sömns. Men nej, Maja är så arg att hon vägrar nappen. När jag ska plocka upp Heffaklumpen råkar jag dessutom slå hennes huvud (väldigt nätt...) i sängspjälorna vilket konstigt nog inte gjorde henne glad och nöjd.
Skrik, skrik, panikskrik, somnar till, skriker, gråter, panikskriker.

1.30: Jag somnar om, eftersom Maja somnat. Efter en flaska välling.

Jag klarade alltså inte ens härda ut 20 minuter...varför ska man behöva ta denna fighten mitt i natten när man är så fruktansvärt trött och bara vill sova? Hade varit så mycket bättre att träna bort nattmålet mitt på dagen när jag är pigg och glad och kan lyssna på skrik i evigheter (i alla fall säkert i en halvtimme!)

..................